torsdag 17 januari 2013

Resa med bebis

Nu har vi ju rest fram och tillbaka över Atlanten med en elva månader gammal bebis, och jag måste konstatera att det faktiskt inte var så himla farligt som jag trodde. Jag var inställd på något slags katastrofscenario och hade innan resan intalat mig själv att jag måste komma ihåg att hur det än går så är det bara tio timmar på långflygningen. Det är överkomligt.

Och så vips gick det över förväntan.

Visst är det såklart mycket lättare att flyga utan bebis, framför allt kommer man fram mycket mer utvilad, men det går ändå.

Våra resor i instagramversion

Jag efterfrågade ju tips för att underlätta resan och fick en massa bra sådana. Här är min topp-fem sammanställning:

  1. Underhållning. Gael var visserligen inte så jätteintresserad av de leksaker och böcker vi hade med oss till honom, för det fanns så mycket annat spännande att upptäcka på planen och flygplatserna, men det räddade honom från uttråkningsdöden vissa stunder, särskilt under väntetiden på mellanlandningarna.
  2. Mat och snacks. Det var lite godtyckligt det här med maten till Gael under flygningarna. På någon fick han, på någon fick han inte, så det var tur att vi hade med barnmatsburkar i handbagaget (det får man ta genom säkerhetskontrollen, inga problem). Snacks är också bra, om inte annat för att sysselsätta ett tag. Typ russin och majskrokar och sånt.
  3. Start och landning. Jag försökte amma för fullt vid start och landning och Gael verkade inte märka av något lock i öronen överhuvudtaget. Men rekommendationen är i alla fall för att undvika lock att låta barnet suga på något (amma/napp/klubba). Ett annat trick är att ge nässprej innan start och landning, det ska också hjälpa.
  4. Ombyten. Inte bara till Gael, utan även till oss. Det tipsade Mia och Cecilia om och det var ju en jättebra grej som vi inte hade tänkt på. Inte så kul att sitta på en långflygning med bebiskräks över hela tröjan, precis.
  5. Tejp. Det glömde vi, men å vad jag önskar att vi hade haft det med. Det var Cecilias tips: "Anyhow, när vi åkte med Liv när hon var mindre var min bästa grej en tunn sarong i mörk färg och stark dubbelhäftande tejp så man kunde sätta upp sarongen ovanför bassinetten när hon sov så att det blev mörkt därinne och lite mer ostört=enklare att sova." Eftersom vi inte hade någon tejp satte vi upp sjalen genom att klämma fast den i skåpen ovanför. Det funkade sådär. Tejp hade varit bättre.

8 kommentarer:

  1. kakansmamma17/1/13 08:37

    Och jag vill verkligen slå ett slag för en bärsele - även till lite större barn...
    När vi reste hem med vår adoptivson var vi naturligtvis sena och fick kuta mellan våra gater och då hade det inte vart lämpligt att ha en liten skumpandes i famnen... Men i en Ergo-sele funkade det klockrent. Ongen skrattade för morsan flög fram över rullbanden... :-D

    SvaraRadera
  2. Ja, visst ar det mycket lattare att resa med bebisar an man tror! Konstigt att man ar sa orolig innan. Har man flera mindre barn i olika aldrar kan det dock vara sjukt jobbigt har jag hort...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kan jag tänka mig. Och jag skulle nog inte vilja resa själv med barn, det var rätt skönt att vara två och kunna byta av varandra.

      Radera
  3. Inte vet jag, men kanske är det enklare att resa med en bebis än med typ en 2-åring som har hunnit få ännu mer spring i benen? Gael torde hur se helst, för eller senare, bli en liten globetrotter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kanske det är. Gael har rätt mycket spring i benen han också, den energin gjorde han av med genom att krypa fram och tillbaka, fram och tillbaka i flygplansgångarna... Och visst blir han en globetrotter, han är ju redan världsmedborgare!

      Radera
  4. Vi kom precis tillbaka efter en långresa med två barn. En åttamånaders och en treåring. Tack vare underhållningssystemet och bebissängen på flyget så gick det bra. Inte riktigt lika bra gick det förra året, då var vår treåring alltså två år. Resan var hälften så lång men vidrig från början till slut. Sonen hann kräkas två gånger, kissa ner sina kläder och dra cirka tio synnerligen obarnkära och sura pensionärer i håret. Och däremellan skrek han som en stucken gris. Oh, the memories.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vilken mardröm! Skönt att den här resan gick smidigare.

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.